ODLADE PÄRLOR ÄR FÖR GATFLICKOR (II)

Briljant artikel i New York Times om odlade versus naturliga pärlor. Som jag väntat på detta i något annat än konässörsmagasinen!

In “The Pearl Trader,” Mr. Kornitzer decried a future in which cultured pearls, which he called “cuckoo pearls,” ruled the marketplace. “I cannot see how mankind would be the gainer if fine pearls were as plentiful as blackberries and as cheap,” he wrote.

ADAMAS!

The jungle is dark but full of diamonds
A diamond is rough and hard to the touch
It's dark there, but full of diamonds
Arthur Miller

Det fanns, som jag tidigare berättat, en tid då diamanter var sällsynta. Innan dess fanns en tid då diamanter var sällsynta på riktigt - innan 1725 hade inga gruvor upptäckts, och de stenar som fanns kom uteslutande från indiska flodbäddar.


Jag kom i dagarna över en barockring, med hög kupol, spår av svart emalj och där en av de mindre stenarna har en mycket tilltalande röd ton. Cirka 1690 och, efter mild rengöring, en riktig klenod i samlingen. Se ett mycket snarlikt exemplar här.

NATTA DE MINA

Som det enda smycke bäraren själv kan se blir ringen mer personlig, mer älskad. Det är något särskilt med ringar. Jag har bemödat mig om att skaffa om inte samtida så åtminstone antika, handgjorda ringetuier till var och en av dem - de ska inte behöva bo i de fabrikstillverkade plastlådor auktionshusen tillhandahåller. Så varje kväll, som en liten ritual, stoppar jag om dem i sina sekelgamla bäddar av vinröd sammet, gräddvitt siden eller violett silke.

LYCKA ÄR ETT KVINNLIGT SMYCKE

Auktionshusens arkivfunktion är en plåga. Nu kommer ett objekt sålt för åtta år sedan hemsöka mina drömmar i, säg, lika lång tid framöver.

INFANTAHÄNGENA

Jag var menad för dessa örhängen. Jag bär dem just nu.



Taffelslipade diamanter och orientaliska barockpärlor. De såldes till mig just som spansk barock, men efter intensiva porträttstudier vill jag hellre placera dem i Italien och kanske något tidigare - det enda jämförbara paret finner jag på en Medici.

A LITTLE TREAT

EN NY SORTS SMYCKE

Skriver från sjukhuset; ödet har velat ge mig typ 1-diabetes och istället för mina sedvanliga diamanter bör jag nu istället bära ett sådant här:

Ack stränga gudars ironi! en sjukdom som påtvingar mig fula smycken! Letar just nu istället efter en hippokratesstav med litet klass:

LOOK BOOK 2010

Vid inköp av kläder tänker jag främst på vad som passar mina smycken. Material som kashmir, siden och chiffon i duvgrått, gräddvitt eller mullvad gör en utmärkt bakgrund till ädelstensbroscher. I skoldagarnas skjorta och pullover kan jag bära en enkel rad orientpärlor (glöm dock aldrig huvudregeln att halsband skall vila mot hud och inte textilier!) eller ett par diskreta örhängen i silver och diamanter.

Men det nya året, då? Utan att ha fått tag på januarinumret av brittiska VOGUE eller Harper's & Queen kan jag säga så här mycket:
Under 2010 ämnar jag ikläda mig rollen som borgerlig bohem, ättling till adliga flyktingar (antingen revolutionens Ryssland 1910-tal eller Frankrikes giljotinfest 1780). Denna bohem har en förkärlek för trettiotalets tunga draperingar, fyrtiotalets ylle och tweed samt edvardianska skira tyger i gräddvitt och pastell. Enfärgat, med undantag för sidendetaljer i paisleymönstrat. Läsglasögon i stålbågad pilotmodell. Håret kan med fördel fästas upp med en blyertspenna för en provokativt obrydd, akademisk look. Endast ett smycke i taget - de förtjänar var och en sin egen stund i rampljuset.

Vad kommer jag då leta efter i juvelväg? Förmodligen kommer emalj för första gången göra entré i mitt smyckesskrin, vilket innebär både sjuttonhundratal och art noveau. Smaragder, safirer och rubiner slipade en cabochon, alltså som halvklot, utan facetter - en mer magisk, urtida form för ädelstenar och med den vackraste lystern man kan tänka sig.

Tavla från Bukowskis, daterad 1769.