EN NY SORTS SMYCKE

Skriver från sjukhuset; ödet har velat ge mig typ 1-diabetes och istället för mina sedvanliga diamanter bör jag nu istället bära ett sådant här:

Ack stränga gudars ironi! en sjukdom som påtvingar mig fula smycken! Letar just nu istället efter en hippokratesstav med litet klass:

LOOK BOOK 2010

Vid inköp av kläder tänker jag främst på vad som passar mina smycken. Material som kashmir, siden och chiffon i duvgrått, gräddvitt eller mullvad gör en utmärkt bakgrund till ädelstensbroscher. I skoldagarnas skjorta och pullover kan jag bära en enkel rad orientpärlor (glöm dock aldrig huvudregeln att halsband skall vila mot hud och inte textilier!) eller ett par diskreta örhängen i silver och diamanter.

Men det nya året, då? Utan att ha fått tag på januarinumret av brittiska VOGUE eller Harper's & Queen kan jag säga så här mycket:
Under 2010 ämnar jag ikläda mig rollen som borgerlig bohem, ättling till adliga flyktingar (antingen revolutionens Ryssland 1910-tal eller Frankrikes giljotinfest 1780). Denna bohem har en förkärlek för trettiotalets tunga draperingar, fyrtiotalets ylle och tweed samt edvardianska skira tyger i gräddvitt och pastell. Enfärgat, med undantag för sidendetaljer i paisleymönstrat. Läsglasögon i stålbågad pilotmodell. Håret kan med fördel fästas upp med en blyertspenna för en provokativt obrydd, akademisk look. Endast ett smycke i taget - de förtjänar var och en sin egen stund i rampljuset.

Vad kommer jag då leta efter i juvelväg? Förmodligen kommer emalj för första gången göra entré i mitt smyckesskrin, vilket innebär både sjuttonhundratal och art noveau. Smaragder, safirer och rubiner slipade en cabochon, alltså som halvklot, utan facetter - en mer magisk, urtida form för ädelstenar och med den vackraste lystern man kan tänka sig.

Tavla från Bukowskis, daterad 1769.