VARIATION I C-DUR

Här bär jag en antik brosch i silver med rosen- och enkelslipade diamanter samt flodpärlor på två helt olika sätt:


...som kröning på en knytblus i chiffon...


...eller som lås i ett svart sammetsband kring halsen.

Ni får själva avgöra vad som är lämpligt att möta svärföräldrarna i.

ISTÄLLET FÖR JULKORT

Istället för julkort - årets massutskick:

Hej,
det är julaftons kväll och jag förstår att ni har annat för er än att svara på mail! Jag googlade på allehanda väsk- och skoreparatörer i Stockholm och fann er. Jag har dock ett (för mig) väldigt stort problem; vid julklappsöppningen fick jag en ring från 1764 i originaletui - och min styvfar trampade på etuiet. Det brast i överlockets kanter, delen med gångjärnet och en bit lack (läder?) föll av. Insidan är klädd i siden och sammet och själva ringhållningsupphöjningen är dock intakt. Jag är fullständigt förtvivlad och undrar om ni kan anta er eller i vart fall överväga denna reparation. Varken reparationstid eller pris är något problem, men jag skulle så klart uppskatta om eventuell lagning kunde påbörjas så snart som möjligt! Bifogar en bild på etuiet i helt skick.
Med stor tacksamhet i förväg (och god jul!)
(namn)

EN DAM SOVER I STIL

Denna gamla pillerburk får hålla mitt sömnmedel. Som en allegori över all världens bacchanalskt förfall kom den från farmors dödsbo med tillhörande fickplunta och druvsax.

PS. God jul. DS

LITEN TRÄDGÅRD

Giardinetti är italienska för "liten trädgård" och juvelspråk för "förtrollande högrokoko". Här bär jag en brosch (broschnålen är en senare tillkomst - denna skönhet skulle ursprungligen ha sytts fast på galaklänningen eller prytt håret i form av en "aigrette") från ca 1750-70 med diamanter, rubiner och gröna stenar som förmodligen är smaragder men möjligtvis även kan vara almandingranater eller turmaliner. Giardinettijuveler kommer även i form av ringar, vilket är vanligast, hängsmycken eller örhängen.

Liknande exempel återfinns även i
"Georgian Jewellery", Reddington m fl, s. 143
"Gamla smycken", Steingräber, s. 182

Här ser vi giardinetti-aigrettes i sitt historiska sammanhang:

...FIND OUT WHAT IT MEANS TO ME

För mig är smycken självrespekt. En ung kvinna som hänger på sig Ellos-plast eller plexiglas från H&M har inte insett sitt eget värde - eller, än värre, att hon definierar sig själv genom detta menlösa glitter. Hon blir en miljöfarlig massproduktion för under femtiolappen.




...och jag är inte detta armband. Jag är inte "Metallinfattade, flerfärgade strasstenar på dubbel elastisk tråd, bredd 3 cm, 99:-".

Mina egna händer är alltsomoftast för upptagna och i farten för armband som är i vägen, fastnar och har sig; men ibland kan jag drista mig till farmors par i onyx och bergskristall. Ett par liknande var med på Antikrundan och daterades till 1780-90, men mina är av fattningarna att döma av något senare tillverkning (ca 1800-talets mitt?).

MAKE-UP & KVALITETSSMYCKEN

Nå, detta är en modeblogg och måste förr eller senare göra skäl för sitt namn. Hur kan en ung kvinna bäst framhäva sina anletsdrag och juveler?

* Själv skyr jag solen som tusen hungriga vargar - 1980-talet åsido så har solbränna alltid varit en look för bönder. Litet skärt rouge passar alltid till sjuttonhundratalets smycken (tänk Marie Antoinette!).



* Till pärlor - de mest feminina av alla ädelstenar - kan blushern kompletteras med ett mjukt läppstift (jag rekommenderar Smashbox Photo Finish i färgen Sublime).

* Väljer du istället viktorianska juveler rekommenderas litet starkare färger; särskilt kring ögonen. Färga bryn och fransar! Spara inte på lip plumper! Risken finns annars att de - i moderna ögon sett - ganska så pråliga smyckena bär dig, och inte tvärtom.

* Till ringarna kan bäras en diskret fransk manikyr.

* Håret får inte vara uppenbart färgat eller slingat; den svenska mörkblonda nyansen i guld och aska är i mitt tycke underskattad! Vid uppsättningar kan man med fördel inspireras av ballerinor eller, som nedan, 1850-talets lösa mittbeneknutar (vilka kan göras litet mindre formella/mer bohemiska genom att dra loss några hårslingor), annars är regeln "anything goes"*.



*Jag använder termen "anything" mycket restriktivt här. Ni får själva gissa vilka tjugohundratalsstyggelser som är förbjudna.

PRECIOUS, WITHOUT SPOT!

The Pearl

The Pearl that the Prince full well might prize,
So surely set in shining gold!
The pearl of Orient with her vies;
To prove her peerless I make bold:
So round, so radiant to mine eyes,
smooth she seemed, so small to hold,
Among all jewels judges wise
Would count her best an hundred fold.
Alas! I lost the pearl of old!
I pine with heart-pain unforgot;
Down through my arbour grass it rolled,
The pearl, precious, without spot.

Okänd diktare, England, trettonhundratalets andra hälft.

(Bilden föreställer ett hängsmycke från förra sekelskiftet. Pärlan är den bästa som finns i min ägo: en flodpärla, alltså en naturlig pärla från sötvatten. Dessa urskiljs enkelt från saltvattenpärlor genom sin karaktäristiska lyster av porslin och mjölk, men är oftast små och ojämna. Denna är ett högklassigt undantag!)

AN AQUIRED TASTE

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och berätta om min personliga smak i smycken. Ni förstår; allt handlar om stenar och hur guldsmeden låter dem tala. En kvalitetsdiamant ska inte behöva slipas till ett inställsamt litet hjärta, och en god pärla har inget att göra i en rörig blomsterkomposition kring en miniatyrmålning. Låt stenar vara stenar! vill jag säga. En grovt slipad diamant, oregelbunden som kristallen i sin naturliga form, talar till oändligt mer subtila nyckelretningar. Vi måste markera juvelen som unikum och dess inneboende värde ("intrinsic value") istället för att falla för någon av de Beers tiotusen perfekta, likadana briljanter. Massproduktion är aldrig klass. Ekonomiskt värde får aldrig förväxlas med skönhet.

ALLA HAR SITT KORS ATT BÄRA

Somliga har två. Men det är inte min sak att klaga...



Örhängen, silver och diamanter, ca 1880-90.

MINA ONÅBARA STENAR

Författaren Tobias Hill kallar det för "diamantens integritet"; stenen är täckt med ett skikt väteatomer, och kan därmed aldrig egentligen vidröras.

Här i ett av mina favoritobjekt: en kraftigt oxiderad silverring med rosenslipade diamanter från ca sent 1700-tal. Vardagligt klädsam - en subtil och sublim glimt från historien att se ned på under en långdragen föreläsning eller tågresa.

ALL THE FLAVOUR OF BEING A GIRL

Ibland kan ingen av all världens böcker hjälpa mig i frågor som datering och ursprung. I sådana stunder vänder jag mig till londonbaserade Victoria & Albert Museum som kan skryta med en av världens största och mest spektakulära samling av historiska juveler. Deras sökfunktion, vilken jag länkat till ovan, är för smyckesälskaren både ovärdelig och lätt pornografisk. Här syns ett emalj- och safirhalsband av fransk tillverkning från ca 1660 - det väcker flickan i mig! Jag vill rida på en enhörning iförd endast detta och skärt vaniljläppglans!

FENOMENET BLODSDIAMANTER

Och du säger mig att ett barn har dött för detta?

Ett av minst hundra tusen skäl till att du inte bör köpa dina smycken på Guldfynd är såklart att stenarna inte är särskilt miljömärkta, eller hur man nu vill kalla det. Man skär armarna av de stackars nigerianer som plockar diamanter, och tar deras barn till råga på allt! Varje uschlig, formgjuten massproduktion du köper på Guldfynd är en sanktion och en uppmuntran till barnamord!

Mina egna stenar - alla slipade och funna innan de större diamantgruvorna upptäckts - har givetvis också sin beskärda del blod på samvetet (om nu stenar har ett samvete; jag vill tro att de står över sådana mänskliga nycker). Framhuggna av livegna under piskan! Men de livegna är för länge sedan döda, och man kan gott bära frukten av deras arbete efter en kort själamässa.
Det är ju, trots allt, ingen existerande industri som stödjs. Av samma skäl är det fritt fram även för den hjärtömmaste djurvän att ta fram farmors minkpäls när snön väl kommer. Passar utmärkt till antikslipade diamanter.

DIAMANTER ÄR FLICKORS ÄKTA MÄN

Jag ämnar förlova mig med min nya diamantring från 1764

och linda en ung man kring mitt finger.

ATT GÖRA VARDAGEN MER ROKOKO

Mörka bryn, blek hy, blusher och ett par antika diamantörhängen en girandóle. Voilá, monseiur Roslin!

ODLADE PÄRLOR ÄR FÖR GATFLICKOR

Ack pärlan! Dyrkad som fruset månsken eller änglatårar, efter åratal på havets botten upphämtad av en våghalsig, brunbränd dykare för att hängas kring just din hals... eller, hur var det nu? En plastkula överdragen med halvannan millimeter pärlemor från en japansk insjöfabrik?

Det har aldrig funnits någon ursäkt för att bära odlade pärlor. Pärlfabrikerna skadar miljön, och deras uschliga bijouterier skadar din självrespekt.

LYX ÄR INTE EN VÄSKA

Låt oss införliva antika kvalitetssmycken i det dagliga modemedvetandet - och låt oss helst göra det utan den slitna inredningsfrasen "jag blandar arvegods med loppisfynd". Ty visst kan du bära precis vad som helst till en uppsättning rokokodiamanter eller några rader orientaliska pärlor (en sund portion "devil may care" har aldrig skadat någon) men var beredd på att juvelerna införlivas med din personlighet och att du snart finner att din standard ligger aningen högre än ett par skinny jeans från Acne.

Och är detta bara snobberi - vilket det med nittionio procents säkerhet troligen är - så bär jag epitetet "snobb" med högburet huvud (diamantörhängen gör under för hållningen!).